Helt otroligt vad tiden flyger förbi. I måndags blev den här lilla killen 3 månader gammal. Aryans personlighet har börjat träda fram mer och mer. Han har blivit mer och mer nyfiken på sin omgivning, ler åt sig själv i spegeln, skrattar, sparkar med benen och jollar när han är som gladast. Nu har han börjat sträcka sig efter mitt ansikte när jag tittar på honom från nära håll och inte att glömma håret som han älskar att dra i. På nätterna sover han från kl 22:00 till 8:00. Jag väcker honom runt 3:00 tiden för att ge mjölk men annars sover han rakt igenom hela natten min snälla pojk. Det är så häftigt hur han har förändrats från dag 1 till idag.




Du är allt vi någonsin har önskat, du är allt vi någonsin drömt.


I förrgår var Aryan på sin 3-månaderskontroll på BVC och samtidigt fick han sina första vaccinationssprutor. Usch så ledsen han blev när BVC-sköterskan stack honom, två gånger dessutom! Han hämtade sig dock snabbt och var en glad kille strax därefter. Jag däremot tyckte att det var jobbigt att se honom ha ont. Inte roligt! Framemot eftermiddagen blev han jättekinkig och bara gnällde. Jag tyckte inte först att han kändes varmare än vanligt men när vi tog tempen hade han 38,1 mot vanliga 37,6. Vi gav honom en Alvedonsupp (stolpiller) och hoppsan vilken skillnad det blev. På en kvart var han glad igen, det är inte lätt att vara liten! Något som var betydligt roligare med besöket var att få reda på vikt och längd. Aryan väger 5500 g och är 61,5 cm. Det går verkligen framåt och jag är så stolt över dig mitt lilla hjärta.




Igår sorterade jag ut alla kläder i storlek 56, som man numera bara får på honom med lite milt våld. Ja, mycket milt förstås. Nu är det storlek 62 som gäller för lillkillen.


Mitt band till Aryan växer sig starkare för var dag. Det är förvånande även för mig hur stark och total min kärlek redan är, och hur opåverkad den är av sömnlösa nätter. Varje gång jag tittar på hans underbara lilla ansikte och de drömmande ögonen smälter mitt hjärta och jag glömmer genast mina bekymmer. Det känns som om han vore en del av mig. Den här tillgivenheten är det bästa som kunnat hända mig. Jag försöker ibland att ta ett steg bakåt och verkligen njuta av alla nya, fantastiska framsteg som mitt barn gör. Det är sann lycka!


 

Sover tryggt i mammas famn.

Hittade två klipp på datorn som jag måste ha glömt bort att lägga upp. Mashallah vad han har växt och förändrats på en månad min lilla gosse. Varför måste det gå så fort??   





Aryan älskar att lyssna på musik, speciellt innan läggdags. Jag sjunger alltid barnvisor för honom när jag nattar honom medans Rudy tar hjälp av youtube. Jag hoppas att han blir musikalisk av sig när han blir äldre.





Jag älskar när han suger på sin tumme. Det låter urgulligt när han smaskar och jämrar sig.

I fredags var jag på BVC med våran älskade plutt. Aryan fick träffa farbror doktorn, mätas och vägas. Eftersom han är född för tidigt (27 dagar) är jag alltid lite nervös inför varje besök på BVC men besöket hos doktorn gick jättebra, Aryan följer sin kurva och mår bra. Så skönt! Nu väger han 4820 gram och är 58,5 cm lång!! På två månader har han gått upp drygt 2 kg och växt hela 10 cm mashallah.

Doktorn tyckte även att Aryan var en mycket stark pojke och kunde det som man ska kunna vid två månadersålder, som till exempel hålla upp nacken själv en längre stund. Nu kan han även resa på hela överkroppen när man lägger honom på magen. Vår duktige lille prins blir bara gladare och charmigare för var dag som går. Vi är såå stolta över att få vara hans föräldrar.




Inne på BVC.



Min lilla pojke kommer knappt in i hans overall längre.



Bada är en av hans favoritsysselsättningar.

Tidig lördagsmorgon, precis innan matdags.   



Passar på att sola Aryan medans han leker i sin babysitter.

Ligger i sängen med en klarvaken Aryan som lyssnar på sin favoritlåt. Han kan lyssna på Idas sommarvisa timme efter timme utan att tröttna. Aryan är verkligen såå go vår lille prins och det blir bara roligare för var dag att vara hans mamma.




SÅ himla söt.

är katastrof!! Jag blir seg och gnällig resten av dagen. Satt uppe med Aryan till kl 6:00 på morgonen och precis när jag lyckades vila ögonen för en liten stund gick matlarmet igång. Ingen vila här inte när det finns en bebis som måste ta hands om. Nu är han mätt och belåten, ska försöka få lite sömn innan larmet hinner gå igång igen.




Lipa, lipa kärlekspipa, om du lipar mera blir du kär i flera.

Aryan är en nattbebis som vaknar till varje kväll vid midnatt. Han brukar oftast vara vaken i några timmar innan han somnar om. Under tiden måste vi hålla honom sällskap annars börjar han att gråta. I natt är det min tur att sitta uppe med honom eftersom Rudy jobbar imorgon. 




Än så länge ligger han snällt bredvid mig utan att vara till någon större besvär.
Han är så himla gullig min lilla son.

Gud vilket uppehåll jag har gjort men ni som känner mig vet varför. Pluttisen som låg i min mage valde att komma ut en aning för tidigt. Rättare sagt idag precis för en månad sedan låg jag på BB med min lilla Aryan i famnen och myste. Jag kommer definitivt dela med mig av min förlossningsberättelse men ni får ha tålamod. Tiden på dygnet räcker absolut inte till när man har en liten bebis i familjen. Kan i alla fall säga att jag är världens lyckligaste kvinna just nu. Njuter av livet som mamma till den sötaste bebisen som finns. Mer om honom får ni veta senare för nu ska vi iväg mot stan. Aryans första besök in till Stockholm city... :)




Please don't squeeze me anymore