Helt otroligt vad tiden flyger förbi. I måndags blev den här lilla killen 3 månader gammal. Aryans personlighet har börjat träda fram mer och mer. Han har blivit mer och mer nyfiken på sin omgivning, ler åt sig själv i spegeln, skrattar, sparkar med benen och jollar när han är som gladast. Nu har han börjat sträcka sig efter mitt ansikte när jag tittar på honom från nära håll och inte att glömma håret som han älskar att dra i. På nätterna sover han från kl 22:00 till 8:00. Jag väcker honom runt 3:00 tiden för att ge mjölk men annars sover han rakt igenom hela natten min snälla pojk. Det är så häftigt hur han har förändrats från dag 1 till idag.




Du är allt vi någonsin har önskat, du är allt vi någonsin drömt.


I förrgår var Aryan på sin 3-månaderskontroll på BVC och samtidigt fick han sina första vaccinationssprutor. Usch så ledsen han blev när BVC-sköterskan stack honom, två gånger dessutom! Han hämtade sig dock snabbt och var en glad kille strax därefter. Jag däremot tyckte att det var jobbigt att se honom ha ont. Inte roligt! Framemot eftermiddagen blev han jättekinkig och bara gnällde. Jag tyckte inte först att han kändes varmare än vanligt men när vi tog tempen hade han 38,1 mot vanliga 37,6. Vi gav honom en Alvedonsupp (stolpiller) och hoppsan vilken skillnad det blev. På en kvart var han glad igen, det är inte lätt att vara liten! Något som var betydligt roligare med besöket var att få reda på vikt och längd. Aryan väger 5500 g och är 61,5 cm. Det går verkligen framåt och jag är så stolt över dig mitt lilla hjärta.




Igår sorterade jag ut alla kläder i storlek 56, som man numera bara får på honom med lite milt våld. Ja, mycket milt förstås. Nu är det storlek 62 som gäller för lillkillen.


Mitt band till Aryan växer sig starkare för var dag. Det är förvånande även för mig hur stark och total min kärlek redan är, och hur opåverkad den är av sömnlösa nätter. Varje gång jag tittar på hans underbara lilla ansikte och de drömmande ögonen smälter mitt hjärta och jag glömmer genast mina bekymmer. Det känns som om han vore en del av mig. Den här tillgivenheten är det bästa som kunnat hända mig. Jag försöker ibland att ta ett steg bakåt och verkligen njuta av alla nya, fantastiska framsteg som mitt barn gör. Det är sann lycka!


 

Sover tryggt i mammas famn.