För exakt ett år sedan började jag att blogga och det har varit en underbar resa. Mitt liv har förändrats på många sätt och jag kan säga att det gångna året har lärt mig att bli "vuxen". På ett år har jag vuxit oerhört mycket som person och dessutom hittat lugnet inom mig. Snart påbörjar jag mitt livs viktigaste resa med min man till en växande men busig liten plutt i min mage. Jag hoppas att ni väljer att följa med på vår resa och välsigna oss med era böner. Många kramar till er mina älskade vänner!!

Flyttat hem till föräldrarna för några dagar. Behöver vila ut mig och sluta slarva med maten. Är riktigt dåligt på att äta frukost och grönsaker som är ett måste för en växande bebis i magen. Dagen har i stort sett runnit iväg pågrund av alla mina naps. All sömn kan bero på  den starka medicinen mot urinvägsinflammationen som jag har fått utskrivet.

Hur som helst så gillar jag att vara hemma hos föräldrarna, känns inte lika ensamt. Kommer bli frisk inom några dagar med tanke på all mat som mamma proppar i mig. Älskar min mamma så otroligt mycket, hon finns alltid där för mig med en hjälpande hand och en famn full av kärlek. Fast hon är ganska envis min mamma, hon har förbjudit mig att köpa saker till bebisen och även om jag har tjatat så har det inte hjälpt. Hon håller fast vid det gamla tänkandet från Bangladesh att det betyder otur att köpa saker till ofödda barn... :s

Fast ibland är det okej att bryta mot regler, speciellt när det gäller en supersöt teddy overall. Vi kunde helt enkelt inte motstå frestelsen och när jag visade overallen för mamma så fick jag faktiskt ett leende tillbaka. Alltid nåt, eller hur?




Vårat första köp till bebisen fick bli en teddy overall från H&M för 199 kr. Längtar tills jag får sätta på honom den här supersöta grejen. Han kommer få miljoner pussar av mig min lilla plutt.

Ca 25-30 st små bullar eller 18-20 st stora bullar

Ingredienser

Deg:
125 g smör
5 dl mjölk (standard)
50 g jäst för söta degar
1 ½ dl socker
½ tsk salt
1 g saffran (dvs 2 påsar) + en sockerbit att mortla det med
ca 15 dl vetemjöl
russin om så önskas

Fyllning:
200 g rumstempererat smör
1 dl socker
150 g mandelmassa
1 msk vaniljsocker

Pensling:
1 ägg
pärlsocker att strö över

Smält smöret och tillsätt mjölken. Värm till 37 grader (fingervarmt). Rör ner saffran (mortla helst först tillsammans med en sockerbit). Smula sönder jästen i en bunke och rör ut den i lite av degspadet. Tillsätt resten av degspadet, sockret, saltet och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen smidig tills den släpper bunkens kanter, ca 5 min i maskin. Låt jäsa 40 minuter under bakduk.




Degen jäste till dubbla storleken.

Under tiden rör ihop ingredienserna till fyllningen med elvisp till en slät smet. Stjälp upp degen på mjölat bakbord och knåda den smidig. Dela degen i två delar och kavla ut varje del till en avlång kaka, ca 25×40 cm. Gör den inte för tunn, då blir det inte så där härligt fluffiga bullar!




Även bebisen hjälper till att knåda degen.

Bred ut hälften av fyllningen på varje kaka. Om man vill ha russin i så strö lite russin längs ena långsidan, den man sedan börjar med att rulla så de hamnar i mitten av bullen. Rulla ihop från långsidan. Skär varje rulle i bitar, gärna ganska tjocka för stora maffiga bullar! Lägg dem i formar. Låt jäsa ca 30 minuter under bakduk.

Pensla med uppvispat ägg och strö över rikligt med pärlsocker. Ställ gärna formarna i en muffinsplåt, då håller de formen och flyter inte ut under gräddningen! Grädda mitt i ugnen, 250 C, ca 10 minuter. Låt svalna under bakduk innan ni hugger in!




Fick fina och goda saffransbullar.  



Perfekt med ett glas mjölk till.

Hållbarhet och förvaring:
Bullarna går bra att frysa och håller sig minst 3 månader i frysen. I rumstemperatur blir bullarna snabbt torra så de bullar man inte äter upp direkt rekommenderas att frysa in.

Lyssnar ni noga, speciellt i början så kommer ni kunna höra dunk, dunk, dunk. Så himla underbart att få höra bebisens hjärtljud. Stadigt och fint slår hans hjärta. Hjärtslagen kan verka rätt snabba men dom ska ligga mellan 110 till 160 runt vecka 24.

Tror inte jag kan förklara med ord vad vi riktigt har gått genom i natt. Kan bara säga att jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Mashallah så har vår bebis alltid varit en livlig bebis som älskar att sparkas i min mage, han kan hålla på i timmar utan att bli trött. Det är mycket individuellt men jag började känna av honom för första gången runt vecka 17 medan det tog längre tid för Rudy att känna av några fosterrörelser. Han fick sin första kontakt med bebisen vid slutet av oktober. Från dess har vi gjort till en vana att prata med honom varje kväll innan vi lägger oss, ibland brukar vi retas genom att knacka på magen vilket han inte gillar men han brukar alltid sparka tillbaka. Känslan av glädje är lika stark varje gång vi får respons av honom, känns som om han försöker kommunicera med oss inifrån magen.

Men dom senaste 2 dagarna har jag känt av honom allt mindre, först till en början var vi inte alls oroliga för han har gjort så innan. Han är ju trots allt inte så stor ännu och ibland vill även bebisar vila. Fast igår kväll tyckte jag att han hade varit alldeles för stilla för att vara han. Vi satte på hans favorit låt, fick ingen respons sedan så började vi knacka på magen ganska kraftigt i nästan 2 timmar utan någon resultat. Paniken och miljoner jobbiga tankar började snurra runt i huvudet på mig medan jag försökte tänka positiva tankar. Vid 4 tiden bröt jag bara ihop och var så fruktansvärd rädd att något ont hade hänt min lilla plutt.

Rudy ringde på en gång till Danderyds sjukhus för man ska absolut inte ta lätt på sådana situationer. Vi fick prata med en barnmorska som bad mig dricka iskallt saft för att bebisar brukar börja röra på sig för att den känner att det blir kallt i magen. Efter en halv timme kände jag två svaga sparkar av honom men det var typ allt. Jag valde att inte ringa tillbaka utan satt uppe till 8:00 och sedan åkte vi direkt till MVC mottagningen här i Spånga. Där fick vi träffa en barnmorska som gjorde ett ultraljud på en gång. Jag vågade knappt titta på skärmen men när jag fick se hans lilla hjärta slå fylldes hela mitt hjärta av lättnad. Även Rudy som är otroligt sansad och stark kunde inte hålla undan hans tårar. Vår barnmorska tyckte ändå att vi skulle åka in till sjukhuset för säkerhets skull och kolla upp att allting var som det ska vara.

På sjukhuset fick vi lyssna på hjärtat en bra stund innan det var dags för att göra ett grundligare ultraljud. Allting såg bra ut och bebisen mådde bara bra. Han hade gott om plats att röra sig på även om han inte var så livlig idag. Fick ta några prover och allt visade sig vara bra förutom ett prov. Det visade sig att jag har gått och fått urinvägsinflammation vilket inte är kul. Fått en veckas antibiotikakur och förhoppningsvis blir jag bättre till nästa vecka.

Innan jag avslutar mitt superlånga inlägg måste jag säga att jag är så tacksam för den fantastiska sjukvården som vi har i Sverige. Annars brukar jag vara en som alltid klagar över hur inkompetenta alla läkare är. Idag var det vårt första besök till Danderyds sjukhus och vi vart bemötta av riktigt duktiga och urtrevliga läkare till skillnad från Karolinska. Stämningen var helt annorlunda och informationen som vi fick var riktigt grundliga. Jag är verkligen nöjd med mitt val och är glad att jag valde att byta min förlossningsklinik från Karolinska till Danderyd. Sist men inte minst vill jag bara be er alla att ha mig och min familj i era böner.




Någon gång i mars kommer vi få träffa vår efterlängtade bebis här. 



Sjukhusbädden som jag nästan somnade i.

 

Hur många av er har inte haft ett par av dessa skor under 90-talet? Jag själv har haft rosa, gröna och röda. Kommer ihåg att dem alltid läckte in efter en stund. Finns på Willys för 399 kronor om någon är sugen.

Jobbigt nog har jag lyckats bli riktigt förkyld igen. Näsan rinner och nysningarna kommer en efter en. Tog en rejäl sovmorgon idag och även om klockan snart är 18:00 ligger jag fortfarande kvar i sängen. Får se vad jag gör med resten av kvällen. Trevlig helg på er alla!!

Biljetterna är köpta nu för Breaking Dawn. Blir en biodejt med systrarna och kusinerna på lördag.

H&M's senaste designerkollektion - The very best of Versace for H&M. Kläderna föll inte mig i smaken men däremot hittade jag dessa fina accessoarer som gärna får flytta hem till mig. Sandaletterna skulle jag också vilja ha. Jag kommer inte åka in till stan och köa för dessa skönheter bland tusen andra människor. Får testa min lycka på H&M's webbshop istället.



Örhängen 199 kr, Ringarna 199 kr/st och Sandaletter 999 kr.

My GOD vilken underbar överraskning jag fick i lördags. Det hela började med att Rudy bad mig vara klar till klockan 18:00 på lördagen, han hade planerat en mysig dejt för oss två. Vi satte oss i bilen och strax efter 5 min måste jag ha somnat ganska djupt för jag minns ingenting av den bilresan. Istället väcktes jag av att 10 tjejer skrek SURPRISE och för en liten stund höll mitt hjärta på att hoppa ut av chock. Först förstod jag inte var jag var, vilka alla runt omkring mig var och vad det hela handlade om. Till sist lyckades jag koppla att jag hade förflyttats från Stockholm till Uppsala, rättare sagt hem till min kusin (Mou) för en surprise babyshower som hon och Anu hade organiserat för mig.

Hela lägenheten var dekorerat jättefint med ballonger, serpentiner och en massa takdekorationer. Kvällen var fylld med roliga lekar, en supergod salladsbuffé och en massa skratt. Jag kommer vara evigt tacksam för alla som var med och var en del av denna stora kväll och ett speciellt tack går till mina lovley damer: Mou och Anu. Utan er skulle jag aldrig ha fått den perfekta babyshowern som jag fick. Förutom systrarna, kusinerna och vännerna som var på plats, saknades det bara en till person för att få kvällen helt fullbordat. Jag saknade dig Juttan en massa men du fanns med hela tiden i mina tankar. 







Mommy of the year





Blöjbyte, minen säger väl allt!!



Red velvet cake





Diaper cake made by my sister-in-law Sara



Underbara gänget

Jag lovade att skriva om helgens underbaraste upplevelse i söndags men jag har inte haft orken. Är så himla trött hela tiden och min rygg värker mer och mer för varje dag som går. Ett mirakel att jag ens orkar gå upp och ordna mat när magen kurrar. Har dessutom turen att ha mina föräldrar ganska nära mig, blir middag varje kväll hemma hos dem nuförtiden.

Imorgon ska jag ta min tid och skriva inlägget. Har allt i huvudet redan, måste bara få ner allting i bloggen. Stämplar ut för idag men jag kommer tillbaks om några timmar... Natti natti!!

Jag har världens bästa syskon, kusiner och vänner i mitt liv. Dem ordnade mitt livs bästa överraskning och jag kan fortfarande inte riktigt fatta hur allting gick till. Lovar att dela med mig mer imorgon för nu är det dags att få lite sömn... :)

Är det alltid en student som sitter kvar till sista sekunden av skrivtiden och skriver. Får se hur länge hon sitter kvar av de resterande 15 minuterna.

Sitter på Universitet och jobbar som tentavakt. Ett jobb som för det mesta inte kräver allt för mycket ansträngning men när det kommer till den administrativa delen så SUGER jobbet på alla sätt och vis!! Av alla dagar är det just idag som allt krånglar. Runt 20 personer har droppat in som oanmälda studenter, avprickningslistor för 130 personer saknas, lådan med extra kontorsmaterial är borta och alla försättsblad är slut. Listan är lång men jag orkar inte klaga, tänker istället sitta för själv och göra mitt. Dem andra två vakterna får göra grovjobbet coz I don't have the strength to do anything today.

Tur att jag har sällskap av min lilla prins som dansar runt i magen på mig. Han kommer definitely älska musik när han väl kommer ut min lilla busunge... =) Nee ska ta och "jobba" lite grann. Har 600 försättsblad framför mig som ska vikas. Holla på länge!!